Vampa - Plugget (Orange Vinyl)

Facts Botkyrka fria musikgrupper för en icke kommersiell kultur står det på en gul och röd banderoll lite taffligt upphängd i fonden av den skol-aula i Bandhagen där Stockholmskvartetten Vampa gjorde ett av sina få framträdanden.
I alla fall ett av de ytterst få som faktiskt har dokumenterats på bild. Gruppens enda singel, Plugget, gavs ut 1982. Banderolltexten har redan placerat dem just där - i det långsamma upplösandet av den svenska proggens dominans. Medlemmarna är klasskamrater och har just börjat åttan. Instrumenten ser tunga och otympliga ut.
Resultatet av Vampas korta existens utgör en ögonblicksbild, en perfekt illustration av rockmusikens essens. Sällan framträder frustration och leda så tydligt som i musik som aldrig nådde längre än just Vampa. Deras målbrottsmetal behandlar skoltrötthet - Jag sticker härifrå-å-ån! - och lärarkårens otillräcklighet. Frustrationen slår en i magen med hudlös uppriktighet.
När singeln ursprungligen gavs ut försvann den spårlöst, gjorde inget som helst väsen av sig. I dag, nästan fyrtio år senare, har den sakta växt upp till något den inte hade kunnat vara tidigare. Nu är den möjlig att placera i ett sammanhang som oftast kräver ungefär så här lång inkubationstid för att utkristalliseras.
Iron Maiden gav ut albumet The number of the beast samma år som Vampas Plugget. Den ena har genom decennierna förblivit ett eskapistiskt fantasifundament medan den andra uppnår något kanske ännu viktigare och lika svårt: Vampa fångar det diskbänksrealistiska ljudet av ens egna skolkorridorer; av håltimmar, rökrutor och ouppnåeliga framtidsdrömmar.
Plugget och b-sidans instrumentala Blackout - en älskvärt rullande hommage till aningen mer etablerade brittiska förebilder - förtydligar insikten om hur musik för evigt erbjuder en oförliknelig universell kanal för varje ny generations frustration, ilska och orättvisa uppväxtvillkor.
Andres Lokko, Stockholm, december 2020